BROTTNINGS- OCH BOXNINGSCAFÉ I KARLSTAD DEN 18 OKTOBER

Orion grundad 1921, BK (19)25, de båda Karlstadsklubbarna stod i centrum när Karlstads Idrottshistoriska Sällskap arrangerade sitt femte idrottscafé för året i Idrottens hus.
Tunga grenar som brottning och boxning på samma gång och mycket "förr-i-tiden"-snack förstås.

- Brottning är och har alltid varit mera krävande som konditionssport vid en jämförelse, kommenterade Anders Holmberg, BK 25, själv gammal känd ringräv som ju blivit proffsboxningspromotor efter att ha lagt den egna karriären på den så kallade hyllan.
Fast det beror förstås till en del vad man jämför med. En tuff promatch med flitig slagväxling över tolv ronder ställer höga krav på antagonisterna.
Men det kan å andra sidan tyckas väga något lätt med tanke på den långa intensiteten i brottningsmatcherna speciellt förr i tiden. I OS i Sverige 1912 varade varje match elva (!) timmar.
Brottning ska enligt oraklet Thure Petersson vara världens äldsta sport. De riktigt stora värmländska framgångarna ligger också långt tillbaka i tiden.

Fyra fiskarbröder
Typiskt då också att de fyra fiskarbröderna Andersson från Ölme, med sina framgångar redan på 1930-talet, ägnades stort utrymme under mötet när gamle och på sin tid duktige Orionbrottaren Lennart Örte speglade åren som gått.

- Ture Anderssons OS-silver i Berlin 1936 är oförglömligt. Han fick stryk första matchen av en tysk men vann sedan allt.
Annars är OS i Helsingfors med sju svenska medaljer den bästa svenska utdelningen i ett stort mästerskap. Mikael Ljungbergs guld i Sydney-OS 2000 går förstås utanpå det mesta.
Orion, Björneborg och BK Egon, har från 1940-1950-talet varit dominerande brottningsklubbar i Värmland. Mycket starka ledarkrafter har legat bakom framgångarna.
- Hjalle Schönfeldt är ju en legendar som Orionledare. 50 år som ordförande och allt i allo i föreningen, fastslog Lennart Örte.
Helge Agerblad (Kristinehamn) och Pontus Johansson (BK Egon) var andra ledarkrafter som lyftes fram. Dessutom fanns flera i Björneborg, ett riktigt stort näste i värmländsk brottning.

BK 25 har också haft många duktiga ledare och tränare genom åren. Willy Johanzon är en av dem. Och här fanns från 1950-talet ett otal duktiga förmågor med landslagsuppdrag. Som Kalle "Bagarn" Gustafsson, Birger Gustafsson, Knut Henningsson, Lasse Östling, Sven Svensson. För att inte tala om Mikael Lindblad innan han blev proffs.
- Jag skulle själv gärna också vilja omnämna Bertil Österberg som blev svensk mästare 1982 i en av de tyngre klasserna, sa Anders Holmberg, själv gammal tungviktare.

Karelin och Ali
När caféet flyttade intresset till de riktigt stora utländska profilerna blev det för en stund tvärstopp kring namn som Alexander Karelin och Muhammad Ali (Cassius Clay).
- Karelin har 24 guld hemma i byrålådan eller var de kan vara. Hans gorillaarmar rådde ingen på. Han lär ha varit stor redan från början. Vägde visst åtta kilo vid födseln. De vi vet om honom i dag är att han sitter i ryska Duman, sa Lennart Örte.

Anders Holmberg tvekade inte en sekund i omdömet när Muhammad Ali kom på tal.
- Grymt stor, världens största idrottsman. Han kom igen och blev världsmästare tre gånger. 1975 slog han Joe Frazier i Manila efter boxningens värsta holmgång när det gäller en titelmatch.

Anders Holmberg avrundade annars sitt anförande med att inte direkt "skönförklara" allt inom boxningen.
- Det är viktigt att vi har läkarkontroller inom all boxning. Det inkluderar även amatörer.

Agne Byström

Nya Wermlands-Tidningen har medgivit publicering av artikeln som var införd i tidningen 20 oktober