Hockeycafé 23 september 2008

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner

Hockeycafé 23 september 2008

Inlägg  tomasc i ons okt 08, 2008 11:14 pm

Höstens första Idrotts–Café.
Tema – nostalgi; strålkastarna riktades följaktligen mot Forshaga och Grums.
Två brukslag som är eviga i den värmländska ishockeyhistorien blev en underhållande kväll som sprängde alla tidsgränser. Skrattsalvor avlöste varandra när ett par av dåtidens absoluta världsstjärnor, Nisse Nilsson och Ulf Sterner, var i verbal toppform.
Agne Andersson hade glädjen att hälsa två slagkraftiga formationer välkomna.
Forshaga coachade Ingvar Börjesson med Ulf Sterner, Nisse Nilsson, Sven Svärd (Tjugo A-lagssäsonger, 564 matcher) och Rolf Berglund (Allsvensk i fotboll och ishockey i Gais) på svarandes bänk. Emil Meszaros samlade en yngre uppställning i Kaj Gustavsson, Ewert Lindström, Leif Karlsson och Jonas Söderqvist.
Ulf Sterner var på ett strålande humör till auditoriets förtjusning.
Sterners ishockeykarriär började några mil norrut i Deje.
– Jag minns att vi bytte om hemma och åkte skridskor på landsvägen till ”dårbingen ”.
”Dårbingen” var ortsbefolkningens namn på ishockeyrinken.
# ”Dårbingen”?
– Ja, varför? Fråga inte mig, sade Ulf Sterner.
Ulf Sterner tackar Rolf Berglund för sin a-lagsdebut.
– Rolf kom till samlingen och klagade på magont. Tränaren vände sig om och sa ”Uffe du spelar.”.
Snabb replik från Berglund.
– Nä, så ont har jag inte...
Ulf Sterner bildade målvaktsskola för utespelare som ”straffdödare”.
Han tog tio av elva straffar.
Sedan han enkelt berövat Cliff Ryan pucken nådde protesterna mot Sterner till Svenska ishockeyförbundet med ett ”Lex Sterner” som resultat.
# Berätta?
– Jag åkte ut och mötte straffskytten och stötte mot puckföraren med klubban. Enkelt, mycket enkelt.
Ulf Sterner var, alla som upplevde honom live minns, kung i rinken. Han sköt som en häst sparkar, var en genialisk passningsleverantör, tekniskt begåvad och så där lagom småruffig.
Vem minns inte hans order till Gunnar Johansson och Robin Eriksson?
– Åk på kanten. Håll i klubban...
Sterner levererade – ungtupparnas uppgift var kort och gott; GÖR MÅL.
Nisse Nilsson blev världsmästare i Moskva 1957.
– Alla 57 000 strök av sig pälsmössan och sträckte på sig när vi nyblivna guldmedaljörer med lagkaptenen Lasse Björn i spetsen sjöng ”Helan går...”
Den kunde alla.
Emil Meszaros kom till Idrottens hus med en något ofullständig Grums–tillbakablick.
– Många flytt och inbrott är en förklaring.
Ishockeyn tog på allvar fart när 40–talet gick över i 50–tal.
– Klasse Lindström var något av ishockeyns fader i Grums. Stockholmaren körde igång ett juniorlag.
Den långa resan med tolv allsvenska säsonger på toppen hade just börjat.
Meszaros drog några anekdoter.
Om Billevi:
– Spärrarna stormades när sju tusen löst entré till matchen mot Djurgården..
Uppskattningsvis sågs den av i runda slängar tio tusen åskådare. Kassören var tvungen att fly därifrån.
Mottot var ”Rädda det som räddas kan”.
En annan sida av publikanstormningen minns Kaj Gustavsson.
– En i publiken dog.
Den aktuella frågan löd så här:
– Var göra av den döde?
– Man kom fram till att den bästa platsen var i Djurgårdens omklädningsrum.
# Förklara varför?
– Djurgården hade inte så många spelare på den tiden. Där fanns gott om plats.
Om Orrbyområdet – om brödraparen:
Ewert Lindström och Willt Lindström, Dan Labraaten och Ulf Labraaten Thomas Steen och Malte Steen.
Jan Ingman och Per–Olof Ingman.
Om Billerudhallen:
– Kultur det sitter i väggarna, men jag kan inte definiera den (Emil Meszaros).
Ledare och spelare har genom åren passerat revy i de två riksbekanta ishockeybruken. Räkna upp dem alla är en omöjlighet. Att gå förbi eldsjälar som Åke Edquist, Gunnar Nilsson, Kaj Gustavsson är otänkbart.
Forshaganamn som Nisse Wendel, Gösta Åckander, Ivar Harbom, Willy Håkansson, Jan Ericsson, Ulf Norrman likaså. Adrian–klanen är ett annat tungt kapitel i FIF–guldbok.
Emil Meszaros beskrev med verbal skicklighet sina favoritspelare Uno Johansson och Ove Karlsson.
Till Uno sa man…
– Gör mål, då gjorde han det. Han lärde sig aldrig försvarsspel.
Om ”järnmannen” Ove Karlsson.
– En av Sverige bästa centrar, nästan lika bra som Ulf Sterner, enligt mitt sätt att se.
Det drog ut på tiden innan Ishockey-Caféet nådde till punkt.
Efteråt följde mera informella ishockeysamtal.
Sammantaget planade det ut i oförglömlig kväll i Idrottens Hus.

tomasc

Antal inlägg : 10
Registreringsdatum : 08-04-27

Användarens profil

Till överst på sidan Gå ner

Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan

- Liknande ämnen

 
Behörigheter i detta forum:
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet